Flummigt att hänvisa till grön ekonomi: Svar på Karl Henrik Robért

by

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/flummigt-att-hanvisa-till-gron-ekonomi_7917056.svd

Karl-Henrik Robért grundare av organisationen Det Naturliga Steget går i Svenska dagbadet den 16 februari till frontalangrepp mot en stor del av den gröna rörelsen. Där skriver han:

Vilka bakomliggande politiska värderingar smygs in och blandas med den vetenskapliga faktagrunden?  ”Grön ekonomi får en berättigad flumstämpel när inte definitioner och begrepp är rediga”.

När Robért använder ett sådant tonläge är det rimligt att man förväntar sig att författaren själv åstadkommer en sakligt korrekt och analytiskt stringent argumentation. Men, som vi strax ska se, uppfylls inte dessa förhoppningar.

Man kan undra över vilka överväganden som låg bakom Robérts i grunden positiva hållning till dagens ekonomiska system (som han betecknar ”ganska elegant”) och hans hätska och ovederhäftiga angrepp mot tanken på en grön ekonomi. Man kan dock förmoda att han är mån om att upprätthålla sina kontakter med inflytelserika personer och ”beslutsfattare” i dagens samhälle, folk som sällan känner sig bekväma då ordet ”grön” används som ett politiskt epitet.  För övrigt tycks ordet vara bannlyst från Det Naturliga Stegets webbsida.

Kärnan i Robérts tankegångar finns i följande meningar:

I början av en kulturs utveckling är tillväxt av [materiella] värden positivt. Men senare måste tillväxten handla om värden som inte är kopplade till materialflöden. Kretsloppen sätter ramar, men resurserna som utvinns inom dessa kan användas alltmer sofistikerat till en andra tillväxtfas som kan fortsätta i oändlighet. Naturen själv har ökat sitt värde på det sättet. Den fysiska tillväxten av biomassan var huvudmomentet när livet var ungt. Därefter har evolutionen under en halv miljard år handlat om värdeökning genom utveckling. Det har lett fram till att en art kan spela Bach, bota sjuka och betänka sitt eget öde. Denna enorma tillväxt av värde, fram till för bara några decennier sedan, skulle kunna fortsätta och inkludera evig kulturell tillväxt. (Min kursivering)

Inte minst de av mig kursiverade orden rymmer en mängd konstigheter (även bortsett ifrån den felaktiga tidsbestämningen: ”en halv miljard år”). För det första, eftersom evolution och utveckling är två ord för samma sak, är påståendet närmast en tautologi. För det andra, få om några biologer skulle gå med att evolution ”handlar” om värdeökning. Även sett ur den nuvarande ekologiska dominantens (Homo sapiens) perspektiv förefaller påståendet vara orimligt. Flertalet arter, som någonsin funnits på jorden, är i dag utdöda och människor är i färd med att utrota uppemot 30 000 arter varje år och detta enbart i de tropiska skogarna . Har alla dessa livsformer betalat priset för den mänskliga ”kulturella tillväxten”, som Robért dessutom påstår vara ”evig”? Men det finns ett ännu allvarligare problem: ”tillväxt” är ett kvantitativt begrepp och därmed värderingsfritt, kultur är ett kvalitativt begrepp som till sitt väsen är värderande. Genom att utan vidare fösa ihop dem gör Robért sig skyldig till samma sorts ”flummighet” som han anklagar gröna ekonomer för.

En central fråga i detta sammanhang är då om det alls finns någon koppling mellan tillväxt och utveckling och om så är fallet, hur ser denna koppling ut? Det brukar hävdas att alla levande varelser har en inneboende tendens att växa, och detta exponentiellt, så att den till slut tar upp all plats och all näring, som den har tillgång till. Så grundläggande är denna drift till att växa att den fastslås i den allra första uppmaningen från Gud till Människan efter det att hen hade skapade henne:

”Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden och läggen den under eder … (Mos. 1:28. 1917-års bibelöversättning)

Denna inneboende drift till kvantitativ ökning gäller således för alla organismer, även för människor och hennes samhällssystem. Och det oundvikliga resultatet har länge framhållits av populationsbiologer: Förr eller senare, när en arts ”ekologiska nisch” är tagen i anspråk helt och fullt blir fortsatt tillväxt omöjlig. Vad händer då? Det beror på. Om arten (eller i den aktuella debatten, det ekonomiska systemet) är beroende av fortsatt tillväxt för att fungera då uppstår en nödsituation, en kris. I detta läge där uttaget av resurserna inte kan upprätthållas, dukar många individer (eller företag) under och då finns ett premium på innovationer, nya sätt att livnära sig och andra smarta lösningar. Nu övergår kvantitativa förändringar i kvalitativa. Och först då kan man tala om utveckling. Enligt ett gammalt talesätt:

”Nöden är uppfinningarnas moder”

Slutsatsen av detta resonemang är att tillväxt och utveckling förvisso är två principiellt olika saker men att de hänger intimt ihop med varandra. Detta ömsesidiga beroende har av den tyska forskaren Wolfgang Sachs kallats ”planet dialectics”. Ordet ”dialektik” antyder här att denna insikt sedan länge har funnits i den västerländska idéhistorien, även om vi sällan blir påminda om detta av sentida gröna, och icke-gröna, tänkare.

Det medges att grön ekonomi har teoretiska svagheter; inte minst eftersom den har misslyckats att uttrycka sin alternativa vision på ett lättfattligt sätt. Till exempel: På vilket sätt skulle den gröna ekonomin skilja sig från den socialistiska planekonomin, å ena sidan, och från den liberal-kapitalistiska ekonomin, å den andra? Att gröna ekonomer inte har gett svar på denna grundläggande fråga ger anledning till en långt mer befogad och konstruktivare kritik än den som Karl-Henrik Robért har kommit med.

Tags: , ,

One Response to “Flummigt att hänvisa till grön ekonomi: Svar på Karl Henrik Robért”

  1. Per O. Andersson Says:

    Jag gnällde iofs en del över denna rubrik när den kom, men mest för att jag tycker att den är kryptisk i förhållande till avsikten. Själva artikeln uppfattar jag som en kritik av försöket att göra inkrementella förbättringar inom ramen för det existerande materiella systemet: 2% effektivitet hjälper inte när resterande 98% förödelse är våra barns hela värld… Det är m.a.o. frågan om man sätter ordet grön eller ordet ekonomi som kärna. “Grön ekonomi” blir “greenwashing” av befintligt, medan en “ekonomi som är grön” är ett paradigmskifte… Jag tror att du har en parallell i din terminologi grön modernism vs. grön post-modernism… Jag tror vidare att K-H, liksom jag själv har observerat är att vi båda började arbeta med det första, men inser att det inte hjälper, utan har drivit över till det senare…

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: