På väg mot en grönare ideologi

1. Finns det något sådant som en grön ideologi?

Finns det en grön ideologi? Om det fanns ett rättframt och enkelt svar på den frågan, skulle det behöva vara antingen Ja, mångaeller Nej, i varje fall inte än. Dessa två ytligt sett motstridiga svar beror på hur man tolkar frågan. Det första kallar jag ett politiskt svar, medan jag ser det andra som ett filosofiskt. Med ”politiskt” menar jag vad personer som ägnar sig åt grön politik faktiskt tycker eller kanske säger att de tycker, när de ägnar sig åt politisk argumentering. Med ”filosofiskt” menar jag varje seriöst och genomtänkt försök till en välgrundad och sammanhängande förståelse som grundval för handlande.

Om man tolkar inledningsfrågan på det första sättet leder det till en given slutsats som bara lämnar utrymme för en empirisk undersökning av vad Gröna faktiskt säger, oberoende av om det bara är populistisk retorik eller en ideologi i vad jag ovan betecknade som en filosofisk mening. I det följande kommer jag nästan uteslutande att ägna mig åt den filosofiska meningen, även om en del läsare kan bli något modfällda av det inledande negativa svaret. Den omständigheten, att en väldefinierad grön ideologi kräver lång tid för att utvecklas, borde dock verkligen inte komma som en överraskning för någon; detta speglar bara hur mycket denna ideologi skiljer sig och måste skilja sig från alla sina föregångare. Om man tar hänsyn till de enorma förändringar i våra livsvillkor som tycks oundvikliga under loppet av de kommande årtiondena måste en ekologiskt grundad ideologi, om och när den blir verklighet, nästan säkert vara verkligt revolutionär, i varje fall i kulturhistoriska termer.

2. Olika betydelser av ideologi

Ordet ”ideologi” har ett antal motstridiga innebörder; en del positiva, en del negativa och en del neutralt beskrivande. Ordet är i högsta grad omstritt och har varit det sedan det uppfanns under den napoleonska epoken. Som den svenska idéhistorikern Sven-Eric Liedman har observerat, är ordet ideologi på samma gång mångtydigt, föränderligt och vagt. Han tillägger:

Var vi än söker, så finner vi i själva användandet av ordet ”ideologi” en besvärande dubbeltydighet (som sen kan falla sönder i ännu fler bibetydelser). Å ena sidan är ideologin neutral – en neutral beteckning på ett system av åsikter, tankar, föreställningar, värderingar, attityder o.s.v. […] – Å andra sidan betecknar termen ”ideologi” något falskt eller åtminstone något illusoriskt, något snedvridet, en stollighet eller rent av ett lurendrejeri. Den av allt att döma vanligaste innebörden av ordet ”ideologi” – vardagsinnebörden – är neutral. (Liedman i Liedman och Nilsson, 1989;10-11).

På ett annat ställe konstaterar Liedman:

Striden om vad som är en ideologi är inte bara en strid om ord. Den speglar först och sist olika uppfattningar om förhållandena mellan teori och värderingar och mellan vetenskap och samhälle. Men debatten kännetecknas av en grundläggande oklarhet. Debattörerna talar inte samma språk. De markerar sina olika ståndpunkter genom att lägga olika innebörder i samma ord. Semantiska skillnader får på samma gång markera och maskera skillnader i synsätt. Liedman, 1977, II: 168.

Ett exempel på en neutral definition citeras av Andrew Dobson:

En ideologi är ett system av kollektivt hållna normativa och antaget faktiska idéer och trosföreställningar och attityder som förespråkar ett visst mönster av sociala relationer och arrangemang och/eller är inriktade på att rättfärdiga ett visst beteendemönster som dess förespråkare försöker främja, förverkliga, följa eller vidmakthålla (Citerat av Dobson, 2000; s 6).

Som jag har påpekat ovan har begreppet ideologi varit ett ständigt återkommande föremål för motsättningar. En vanlig kritik av nya, särskilt populistiska, rörelser är att de inte har någon sammanhängande ideologi. Här har vi den positivt laddade innebörden av ordet. Å andra sidan, Engels identifiering av ”ideologi” med ”falskt medvetande” är bara ett av de mera allmänt kända avfärdande omdömena av begreppet. Också bland gröna möter man en samling olika attityder. Deras ambivalens inför begreppet ”ideologi” kan demonstreras genom några citat. Andrew Dobson förklarar att ett huvudskäl för honom att skriva sin bokGreen Political Thought (Grönt politiskt tänkande) var:

Att beskriva och utvärdera den uppsättning idéer om miljön som på allvar kan kallas en ideologi – ekologismen. (Dobson; 2000; 1).

Han fortsätter:

Detta är en bok om “ekologism”… på samma sätt som man kan läsa en bok om liberalism, socialism, konservatism eller fascism.

Å andra sidan uttrycker John Button i A Dictionary of Green Ideas (Ett lexikon över gröna idéer) en betydligt mer reserverad (och kanske mer tendentiös) hållning:

Ideologi: Ett system av trosföreställningar om den mänskliga naturen och samhället; ofta använt för att antyda att ett sådant system kännetecknas av bristande flexibilitet och ovilja att lyssna på andra åsikter (Button, 1988; 218).

Om Dobsons (2000; 1) definition innebär en positiv värdering av ordet ”ideologi”, visar Buttons att dess betydelse i en del fall kan vara negativ. Två punkter är värda att notera i dessa definitioner. Först, såväl Dobsons som Buttons definition för fram begreppet ”system”, d v s ideologi betraktas som ett sammansatt fenomen, vars delar inte är isolerade från varandra utan hänger samman på något sätt. Den andra punkten, som återfinns i orden ”rättfärdigar ett visst beteendemönster”, belyser vikten av att en ideologi är handlingsinriktad. Jag kommer att ha mer att anföra i detta avseende nedan.

Det har noterats av Gayil Talshir att det brittiska gröna partiets skrifter knappast alls använder sig av ordet ideologi, förmodligen för att man anser att ordet har befläckats av tidigare användning. Hon skriver:

Den brittiska motsvarigheten till Die Grünen motverkar inre mångfald som ett led i sin politiska strategi att skapa ett enhetligt offentligt ansikte och även interna partipublikationer, t ex Econews ochGreen World ägnas mest år direkta aktioner och analyser av miljöproblem och politiska program och bidrar därför mycket litet till någon ideologisk analys (Talshir, 2002; xxiv.)

Det är alltså klart att ordet ”ideologi” har varierande innebörder: positiva, negativa och neutrala, beroende på vem som använder ordet. Ett annat försök, från grön utgångspunkt, att göra en neutral definition är följande:

Ideologi: (En) politisk världsåskådning, det vill säga enuppsättning idéer om mål och medel för samhällsbyggandet grundade i en reflektion över människans och allt annat levandes existensvillkor och över tillståndet i världen som helhet. Hammarström, 2002; 5. (Min kursivering).[1]

Om detta verkligen är en neutral definition är en fråga om sammanhanget. Matz Hammarström är uppenbarligen påverkad av sin gröna grundhållning; inte många icke-gröna skulle föreslå en definition av ideologi som hänvisar till ”tillståndet i världen som helhet”. Hur som helst, både de positiva och negativa tolkningarna av ideologi kan påträffas bland gröna (ibland använda av en och samma person!) tillsammans med försök till värdeneutral användning. Orden ”mål” och ”medel” i Hammarströms definition pekar på problem som hänger samma med ”rationalitet”, ett ämne som jag återvänder till senare i denna skrift.

En av utgångspunkterna för mig var att förstå grunderna till kontroverserna kring begreppet ”ideologi”. Jag kom fram till att den ligger i den omständighet att en ideologi, i motsats till en uppsättning värderingar, gör anspråk inte bara på att vara föreskrivande utan också på att vara beskrivande. Eller för att uttrycka det lite annorlunda: Typiskt för en ideologi är den både uttrycker värderingar och gör anspråk på att besitta viss kunskap.[2]

3. Kriterier för ideologi

Som kriterium för vad som bör räknas som ideologi kan vi än en gång ta Dobsons (2000) synpunkter som utgångspunkt. Neil Carter citerar honom när han hävdar att för att kunna räknas som ideologi måste ekologism (och varje annan presumtiv ideologi, förmodar jag) uppfylla följande tre krav:

1. En gemensam uppsättning begrepp och värderingar som innebär kritik av de befintliga sociala och politiska systemen; 2. En politisk vision som grundas på alternativa riktlinjer för hur ett samhälle borde se ut; 3. Ett politiskt handlingsprogram med strategier för hur man kommer från det befintliga samhället till den alternativa visionen.  (Carter, 2001; 11.)

När man betraktar samtliga dessa tre grunder tillsammans drar jag slutsatsen att de kognitiva (beskrivande) delarna är oupplösligt förbundna med de normativa (värderande). Detta utesluter definitivt varje möjlighet att en ideologi samtidigt skulle kunna vara en värderingsfri vetenskap. Dessutom varje försök att ersätta ideologi med vetenskap (såsom den vanligtvis uppfattas) lyckas bara omvandla det som inledningsvis påstods vara vetenskap, till ideologi ­– trots ”den vetenskapliga socialismens” och de tidiga positivisternas ambitioner!

Det första kriteriet är därför att en ideologi bör bestå av både normativa beståndsdelar (som jag uppfattar som såväl värderingar som ideal, målsättningar etc.) och kognitiva beståndsdelar som medför insikter om funktionssätten hos det samhälle vi befinner oss i. På något icke-trivialt sätt måste dessa två aspekter inte bara placeras intill varandra utan kopplas ihop internt så att de kommer att utgöra en integrerad helhet. Men andra förutsättningar måste också noteras från början. En sådan är att en ideologi bör ha enkollektiv dimension. Det kan betyda att en ideologi bör ha som sin referenspunkt attityder och trosföreställningar som omfattas av en gemenskap, rörelse eller organisation, t ex av ett politiskt parti. Individer ”har” inte någon ideologi, utan ansluter sig till en på grund av en identifikation med en viss grupp. Med anledning av detta villkor kan man undra hur en stor grupp medlemmar (såväl vanliga medlemmar som ledande personer) som kommer i kontakt med de förnybara idéerna. Kräver uppkomsten av en ny ideologi någonting av typen ”kritisk massa” som blir dess förespråkare? Jag vet inte hur stor och resursstark en sådan ”massa” måste vara. Vad man ser idag, åtminstone på den svenska scenen är, uppenbarligen, en minoritet inom en minoritet, d v s det är bara få gröna som befattar sig med ideologiska frågor. Dessutom har denna minoritet ganska varierande åsikter i ett antal viktiga frågor som inte är omedelbart förknippade med ekologi.

Om man betraktar det svenska gröna partiet (miljöpartiet de gröna), kan man konstatera att det inte har kommit överens om någon särskild ideologisk plattform. Det har antagit en lång rad partiprogram, men dessa består huvudsakligen av en lista av speciella politiska ståndpunkter angående ett brett spektrum av ämnen. De enda avsnitt som uttryckligen hänvisar till ideologi är inledningen och avslutningen och dessa består av ganska pratig PR-prosa som inte håller inför en djupare semantisk analys. Andra mer ideologiska texter, framtagna av enskilda partimedlemmar har alltid spritts med standardreservationen att åsikterna som uttrycks bara representerar författarna och inte nödvändigtvis hyses av partiet som helhet (vilket var fallet med Hammarströms ovan nämnda skrift).

Ett tredje övervägande gäller mer specifikt för de ideologier som strävar efter att främja social förändring, och eftersom grön ideologi, nästan definitionsmässigt, är kritisk mot det befintliga samhället, borde den rimligtvis uppfylla detta villkor. För att göra det borde den beskriva hur den gröna aktören (partiet) ska kunna åstadkomma den önskade samhälleliga förändringen, från den situation som dominerar i dagens värld till det (utopiska) tillstånd som den strävar efter att framskapa i framtiden (från punkt A till punkt B, så att säga).  Det är en allmänt erkänd svaghet hos de facto existerande gröna ideologier att de tenderar att sakna sådana handlingsrecept. Det finns utan tvivel många orsaker till denna brist, en del som ligger utanför den gröna rörelsen (t ex de i högsta grad ojämlika maktförhållandena i dagens värld); andra är inneboende i grönt tänkande och kanske hänger samman med det första kriteriet. Jag måste därför återkomma till detta kriterium.

4. Ideologi – en sammansatt enhet

 

Beträffande kravet att en ideologi bör utgöra en enhet, låt mig understryka att jag inte hackar på eller skiljer ut någon särskild ideologi såsom varande särskilt bristfällig: mina anmärkningar gälleralla hittills existerande ideologier, ”etablerade” likaväl som andra, i det avseendet att de kan ses som sönderfallande i två åtskilda delar, den ena värderande, den andra utgörande en påstått opartisk beskrivning av världen (inbegripet samhället) som sådan (vilket betyder att den gör anspråk på att göra sanna påståenden om verkligheten).

Jag måste därför i ett senare textavsnitt utförligt behandla detta det mest signifikanta (och problematiska) av de kriterier som har nämnts: att en ideologi måste förena en kognitiv del (t ex en världsuppfattning) och en värderande del som handlar om handlingsinriktat förespråkande. Jag skall benämna dessa som en beskrivande (eller ”positiv”) och en föreskrivande (eller normativ) del.[3]  Jag understryker: dessa två delar måste vara sammanvävda så att de bildar en förenad och integrerad helhet.

Jag ska argumentera att några av de vanligaste förkastandena av begreppet ideologi tycks bygga på den uppfattning, vanligt förekommande i analytisk filosofi, att fakta och värderingar är radikalt åtskilda; att sakkunskap är icke-värderande (=objektiv) och att, följaktligen, värderingar i grunden är ”icke-kognitiva”. Dessutom, tar de historiskt återkommande invändningarna mot begreppet ideologi, d v s att det på något sätt står i motsättning till vetenskaplig förståelse (jfr Engels ”falska medvetande”), en bakgrund av dualism, som är lika gammal som filosofin själv, för given. Det är därför inte genomförbart att bortse från eller bara skaka av sig dessa invändningar mot ideologi utan att diskutera det underliggande problemet – en allestädes närvarande dualism. Till detta måste vi återkomma.


[1] Hammarström skrev denna skrift under sin period som språkrör för miljöpartiet de gröna. Trots detta antogs texten aldrig som ett officiellt partidokument.

[2] Anspråket på att besitta viss kunskap som görs på en ideologis vägnar är naturligtvis inte bara en källa till åsiktsmotsättningar utan också en dessa främsta styrkepunkter. Det är viktigt att det står helt klart att jag i detta sammanhang talar om ideologi som en kategori, inte om för- eller nackdelar av en viss ideologi.

[3]  En del noggranna författare gör en åtskillnad mellan “normativ” och “preskriptiv/föreskrivande”, men enligt min uppfattning är överlappningen mellan dessa två begrepp tillräcklig för att de ska kunna behandlas som synonyma.

Be the first to like this post.

Tags: 

One Response to “På väg mot en grönare ideologi”

  1. På väg mot en grön ideologi « Michaelsmoon's Blog Says:

    […] Länk: https://michaelsmoon.wordpress.com/pa-vag-mot-en-gronare-ideologi/ Like this:LikeBe the first to like this post. […]

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: